Marinarkeologi
1991 Marinarkeolgisk Museum - Planerna till Fotevikens Museum bildande Vad är det och vad är tanken att det skall bli. Det tar sin början i Undersökningarna vid foteviken 1982 som skulle resultera i bildande av den ideella föreningen Sveg. Sveg som byggde flotten , sökte vrak på havets botten och undersökte dem. Men inte bara de man såg också värdet av de kulturhistoriska lämningarna och dess värde för forskningen och allmänheten.
Vid ett besök på det lokala hembyggsmuseet i Falsterbo kunde man också konstatera att Falsterbobåten som stod utställd där efter att rekonstruktion och montering 1948 inte mådde bra. En film blev resultatet om i vilket skick de var i och att de behövdes insatser för att ”rädda” vraket.
Denna film visades för kommunen. Härifrån såg man positivt på saken. Planerna på ett museum –ett maritimt sådan tog fart. I konserveringsbadet i källaren på Malmö Museer låg foteviksskeppet och om ett antal år så var det färdigkonserverat. I Historiska museets magasinet i Lund låg hela falsterbopråmen uppstablat på hyllorna, resterna efter fyndet i vallgraven på Falsterbo borg. På Falsterbo museet låg Falsterbobåten i ett miserabelt skick och blev alt mer förstört. Och så fanns alla skeppsfynden på havets botten. Kommunen skulle bygga och förvalta -. Vi skulle fixa innehållet.
Starta ett museum
Men hur??? Som förening???Hur såg de som ”ägde” skeppsfynden på saken??
Krisen över - man glömmer fort
Man kan fråga sig i vad det är för samhälle man lever i! Så en dag har vi 2.8 procents arbetslöshet och Foteviken funktion behövs inte längre. Nu är ju krisen över och man kan nu lättare hantera de arbetslösa bättre än när man blev tagen på sängen för 5 år sedan. När man på tjänstemannanivå därför uttrycker sig om att, skall ni ha beredskapsarbetare så får ni ta det från er kommunala budget. Max 25 personer skall vara i åtgärd på foteviken. Inga fler OTA – kvoten är fylld.
Flera möten hölls bland annat med parter från museerna i malmö, där man var positiva till att släppa foteviksfyndet till ett nytt museum i Vellinge kommun. Likaså i Lund tyckte man att det var bättre utställt i vellinge än i ett magasin. Falsterbomuseum – museeiföreningens årsmöte behandlade saken med falsterbobåten och där så man också att det kanske skulle vara bra med en ny lokalitet för skeppet och att det fick omvårdnad.
Sagt och gjort – allt såg mycket bra ut och alla var med på att detta ideerna. Men som förening med ideella insatser skulle det vara omöjligt. Det behövdes pengar till tjänster och uppbyggnaden av utställning i de lokaler som kommunen skulle ställa uppmed. Så bildades äntligen stiftelsen – en fastare form för museet och den Marinarkeologiska verksamheten. Föreningen SVEG med Kommunen och Falsterbo museiförening blev huvudmän. Stiftelsen blev huvudman och Namnet blev Fotevikens Museum. Under paraplynamnet Fotevikens museum kom sedan föreningarna med Sveg i spetsen, Bolagen och stiftelsen att arbeta.
1990 Det stora äventyret kund börja,
Marinens bevakningsbåt tog flotten på släp. Vi följd efter med våra båtar. Väl framme fäste vi upp flotten på de nersänkta och i förväg placerade betongklumparna som utgjorde ankare för flotten. Så var vi på plats för 4 veckors dagligt arbete på knösenvraket.
Dagligen fyllde vi båtarna med förnödenheter, fyllde luftflaskor mm,
Sedan började dagen med 2timmar pass. det hade inte varit en varm sommar och vattnet var väl kalt. I det grunda vattnet på sådär 1,5 meters djud gällde det att pressa utså mycket luft so möjlig ur dräkterna för att man skull kunde nivellera och ligga stilla ovanför fyndplatsen utan att röra eller skada fyndet. Varje kvadratmeder sandsögs med ejektor och frigjorde föremål, därefter dokumenterades med foto och film samt ritades av genom nerskalning på millimeterpapper. Dag ut och dag in. kämpade gänget med dessa rutiner - frivilligt. Dykardräkterna fick vi sponsrade av viking i Trelleborg. Putte fick tom en vattentät gylf i sin dräkt, i det kalla vattnet trängde det på. Uno har rekordet, 6 timmar och 10 minuter i ett stäck på havets botten förutom ett snabb i vattnet bytte av lufttub. Det var spännande fynd vi stötte på allt från krukskärvor till fiskben. Tampar och rep fann vi också och under vraket hittade vi en grov tross till ankaret. Men de kanske mest sensationella fyndet var skjölden. 60 cm i diameter, trät var som en fuktig knäckemacka, skjöldbukla som en järnkrostration.
1990 Harry A
1990 UV Video
1990 Bussen runt till alla platser
1990 PRESS
Pressen var också mycket intresserade. Dagligen kunde vi presentera nya fynd. helsidesuppslagen lät inte vänta på sig. Dag efter dag nya fynd eller rättare sagt - lite taktik. Vi presenterade bara ett fynd om dagen och på så vis fick vi både tidningar och tv med oss.
Uv bilderna och uv filmerna fick de ju av oss. En gång gjorde vi även direktsändning från havets botten Radio Malmöhus. Reprorten fick låna en dykardräkt och helmask . sladden från miken drogs ut genom mancheten i handen. Givetvis läkte det in vatten där man vad gör man inte för att kunna intervjua dykarna på havets botten. Men man skall veta att utan alla frivillig timmar som lades ner före och under så var det även alla de företag som hjälpte till med allt från mat och dryck till utrustning, material.
Säsongen var över för detta året Vi kunde konstatera att det varit en lyckad säsong. Flotten bogserades in i kanalen för vinterförvaring men vi fortsatte med dykbåten att oförtröttligt undersöka området kring hela Falsterbohalvön. Blåste från sydväst var vi på norra sidan och tvärt om på södra sidan. Vi gjorde också speditioner till området väster om Skanör och Falsterbo.
1992 Arbetslöshet i Sverige. 17 mars –
Startar de första 8 arbetslösa i föreningen SVEGs regi vi kanalen i Höllviken.
1992 En grupp frivilliga som medverkade fortsatte sedan undersökningarna och kartlade nya och tidigare fynd kring Falsterbohalvön. Bakgrunden är undersökningen som gjordes
Detta resulterade i ett 40-tal fynd varav ett par har säkrats och dokumenterats närmare.
1992 Tegelvraket
1992 Tegelvraket från mitten av 1500-talet, en otroligt välbevarad skeppslämning där skeppet finns kvar under sanden från reling till köl. Lasten med hundratals tegelpannor och stenar har effektivt skyddat skeppet där det sjönk. Knösenvraket från 1100-talets mitt blev undersökt under 2 säsonger och är i dag väl dokumenterat.
1992 Koggen fyndet
1992 Besök på Flotten med turister
1992 förrådet falsterbo bussgaraget
1992 villa vånga
1992 Marinark träff
Vi ökade under första året från 10 till 40 och sedan hundra personer. Allt efter som behovet av platser för personer skapade vi förutsättningar med knappa medel. Vi byggde upp en baracklösning, vi undersökte vrak, vi grävde ut vrak , vi karterade och undersökte Foteviken och hela havet runt falsterbonäset.
Vi samlade in kulturhistorisk kunskap från gamla och bönder med bandspelare och intervjuer, vi sökte i arkiven efter kartor, fornminnen, utgrävningsrapporter, vi sammanställde detta och i dag finns det tillgängligt i Fotevikens Museum för vidare forskning och bearbetning.
Vi skapade en administrativ organisation, underhåll och förrådsgrupper, marknadsavdelning för sponsorbearbetning.
Vi fotodokumenterade – gjorde ett utbildningsmaterial för marinarkeologi
Vi skapade en hel organisation med människor som var i behov av arbetsmarknadpolisiska åtgärder.
Trots att dessa i de flesta fallen max var med under 6 månader klarade vi att gång på gång omorganisera och få verksamheten att flyta.
Med en sådan stor grupp kan man också åstadkomma något – även om individen förmåga och lämplighet och motivation inte alltid varit den bästa.
1992
1993 Kurs i marinarkeologi