Lärlingar

Harry Alopeaus

 

Mitten 90 talet träffades  Vi på Mas konferens  i Stockholm. Denne händige herre i kavaj och en liten laptop med eget skrivprogram.

 

 

Föreningen SVEG startar i mitten 80 talet efter fynden av Vikingaskeppen i Foteviken. Det var här jag lärde känna Catarina Ingelman - Sundberg  från  Malmö Sjöfartsmuseum när jag dokumenterade utgrävningen på  vikingaskeppen på film.

Med Roskilde vikingamuseum som  förebild startade en stiftelse  på Falsterbonäset  med bland annat Christer Westerdal som en ledamot.

 

Vi höll till i baracker nere vid Falsterbokanalen.  Från denna ideella verksamhet  bedrev vi sökning av vrak kring Falsterbohalvön och dök och dokumenterade   ett tidigt medeltidvrak  ”Knösen”.

Till vårt förfogande hade vi ett antal dykbåtar som vi själva  rustat upp och så en flotte  med bodel och kontor.

 

Harry hade lämna Finland bakom sig  så när jag träffad honom -  tycke jag att han borde komma ner till Skåne och Falsterbo.

Jag berättade  om våra ide med marinarkeologisk forskning, bygga  vikingaskepp, museum etc.

Så en dag stod han så där med sin ”skrutomobil”. Dvs han ålderstigna VW buss från tidigt 60tal.

Här hade han allt, dykutrustning, verktyg, sovplats,  kameror, dokumentationer han gjort  och mycket mer.

 

Så klart blev det dyka av, hela gänget men flera gånger bara Harry & jag.  Jag dök ju inte själv med hade en bra undervattenkikare som fungerade bra i det grunda vattnet kring  Falsterbohalvön.

Varje dyk , började med att  han sa  ”Dykare i vattnet” och så hoppade han i.

 

Harry var en säregen man och kommer vi så tills hans dykutrustning var även den säregen, De två lufttubernas kopplingssystem hade Harry själv svarvat till.

Så ett dyk för Harry gick till på följand sätt.   200 liter luft i två flaskor , så stängde han ena flaskan och hade då 100 liter kopplat och andas med.  När den under dyket börja ta slut öppnade han den andra flaska och fyllde på.  När det var gjort , stängda han  en flaska och hade då 50 liter kvar. Näst gång 25 liter.

 

Detta är sanning och jag kommer ihåg när han så dök upp vid båtrelingen och  på sin finlandsvenska sa -  nu har jag 12,5 liter kvar  det är 3 andetag och så dök han igen. 3 meter djup är det kring Falsterbonäset.  Jag kunde följa bubblorna , 1 --- 2  -- 3  så dök Harry upp igen och som valigt var hans först fråga  ”Hur länga var jag i ”  .

Hans övriga utrustning var också special,  understället hade han sytt själv av gamla armefiltar,   Dräkten han dök med hade han tagit bort halstätningen – ”den klämde”  vilket innebar att han  inte flöt utan fick passa så han hela tiden inte tappa lyftkraften med luft pysande ur halsringen när han hängde vi relingskanten.

 

Han stannade ett par veckor vad jag minst , men redan nästa vår återkom han, med samma rullande ekipage som jag fortfarande inte förstod att den kunde rulla  ” i sådär 45km i timmen”  som Harry sa.

Denna gång skulle han stanna flera år.

Vi var mitt i  den stora arbetslöshetsperioden på 90 talet där föreningen ”tog hand om ” arbetslösa”, 

Resultat Arkeologer, dykande folk , marknadsfolk , och vårt dokumnetationsgäng  fotograf, layoutare textförfattar ,  tecknare med fler,

Ett spännade projekt vi drog i gång var  ”inventering SVERIGE”  ett par veckors resa genom Sverige där vi dök dokumenterade, fotade & filmade vrak, pålspärrar  och andra undervattensfenomen. Detta skulle ingå  i det stora uppdraget att genomför ett   utbildningsmaterial för sportdykare och  landarkeologer,   - 600 sidor text och bilder samt  videoavsnitt med undervattensbilder.

Vi började bli många och trångbodda vid kanalen. Vårt nyförvärv var ”
Villa vånga i Falsterbo ” ett nerlagt dagis som vi fick låna av kommunen för vår verksamhet.  Skolkamraten Sven Rosborn som jag rekryterat till verksamheten blev redaktör för detta projekt och Harry blev en viktig bricka i hur och vad man gjorde för att dokumentera etc.  Här fixad vi så ett boende för  Harry .

 

Denna  förbluffande förmåga som Harry hade på hur man dokumentera undervatten med sin skrivplatta, penna,  måttband. Han var han en fena på att redan efter två dyk på ett vrak ha en så fullständig bild av vraket så att han redan på  tredje dagen, efter lite arbete om natten kunde presentera en skalmodell av vraket på botten.  Denna inmätnings metod utvecklade ha sedan till fullo och blev känd som ”måttband skissmetoden”.

 

Vi hade nu också  fått för oss att vi skulle bygga en fullskaligkopia av foteviksvraket från vikingatiden ”Fote1”  och var Harry givet vis  för han  inte bara dök han var händig också, I Finland hade han dokumenterat och  gjort ett annat ”vikingatida skeppsfynd”  Lapouriskeppet.  Som ett brev på posten började han givetvis så även parallellt. bygga detta skepp.

 

Marinarkeologin fick nu även också sitt uppsving i hela  Sverige.  Sveriges Marinarkeologsika råd bildades. Givetvis var Harry även medverkande här.

 

  Vi hade nu fått ny mark av kommunen för att etablera Stiftelsen som Maritimt försökscenter och sedermera Foteviken Museum. Det hände mycket vid denna tiden.

Stora saker på gång vi hade hittat en kogg utanför Falsterbo och behövde en större plattforna att jobba på,

 Tv 4 s Christin Caspersen kom ner och ”hjälpt oss att bygga till flotten” som ett tv inslag om vårt arbete.

Nu var det inte bara vår lilla skara och Harry utan tillströmning av  marinarkeologer och marinarkeologisk intresserade  dykare  var stor.

 

 

Vi hade utvecklat en tredimensionell mätmetod som krävs ett antal nerspolade stolpar runt vraket som fästpunkter för måttband vid triangulerings  inmätningen av skeppet.. Nick Rule, son till  Mary Rule  som var ledde undersökning av   Henry VII flagskepp Mary Rose som förlist utanför Englands kust kom till vår hjälp..

Han  hade utvecklat ett inmätnings dokumentationssystem på data. Där kunde vi föra in alla våra mått så vi kunde få fram en tre dimensionell bild av Skanörskoggen.  Detta sysselsatte alla dessa dykare i två säsonger.   Harry var en ensamvarg och parallellt  dök han på skanörsvraket och använde sin egen inmätningsmetod.

 

 

När vi så senare jämförd resultatet av dessa två parallell mätmetoder kan jag nämna att Harrys metod slog på nån cm.

 

Lite dramatik hade vi också under denna period.  År Två på flotte fick vi så en  mycket kraftig storm från  Sydväst.  Trott enorma ankare  börjad flotten draga över sandbotten,  med en Harry boende om bord för säkerhet skull.

 Flotten drev så sakta mot vraket och risken var att man skulle skada skeppsvraktet.

Då ringer Harry mig och fråga om han skulle kapa trossarna.  Som tur var så blev det så att vår mätställning bromsade upp flotten drift och ingen skada på skeppet och Harry behövde inte kapa trossarna
Själv var ja på resa i Skåne  Men sjöräddningen var larmad,  Så med mobilen i hand hade jag telefonkontakt med alla samtidigt  larmcentralen, båtar, sjöräddning etc. Man skicka båtar från Malmö, Skanör och Trellborg, Jag försökte förklara att de var frö grunt frö deras båtar  med ett max djup på  bara  fyra meter.  Endast Falsterbokanelens jetstrålebåt kunde komma till undsättning.

De anlände  och mot Harrys protester tvinga de honom att lämna flotten endas iklädd t-shirt & kalsonger.  Väl i Falsterbo släptes han av  vid vår camp -   varpå han  genas tog sin ”skrutomobil” och begav sig tillbaka till Falsterbo och tog sig åter ut på flotten vad jag minns.

 

Flotten öde är en annan historia, men säsongen var över och Marinens patrullbåt bogserad tillbaka flotten till kanalen vid vår Camp som vanligt.

Etablera på vå nya campen hade Harry fått sin egen lilla verkstad och forskningsmodul.  Koggen skulle har ta upp mycket av hans tid, han blev en fena på cad  och bearbeta våra uppgifter so m sedan låg till grund för de skalmodeller som Harry gjorde.. 

Har var en praktisk person med många revolutionerande lösningar,   när man skulle  såga stor stock ( innan vi fått vårt eget sågverk )  löste Harry det med vår Gerde såg och  drog stocken över sågbordet med lastbilden kran. 
Mat var nödvändig med kunde rationaliseras.  Man tar stekpanna sätt på 2:an på spisen tar en stor  näve fryst pomfritt, och så en näve köttbullar, toppar med ett eller två ägg ,  jobbar vidare och så en halv timme senare , maten är klar att inmundiga  med en läskand cocacola.

 

Malmö stad behövde hjälp med arbetslösheten och vi fick här uppdraget och byggde ett skeppsvarv vi Malmö där vi så planerade uppföra bland annat Skanörskoggen i full skala.

 

Den enda fullskaliga kopian som var gjorde då var fyndet av Bremenkoggen.

Här fanns det ritningar från bygget.   Men Harrys och våra studior av det vi fått fram och  modellerna som han byggt visad  tecken på en helt annan skrovform  av speciellt aktern, Detta skull visa sig att den blev en betydlig bättre seglar av Skanörskogg som sedermera döptes till TVEKAMPEN.

 

nyttjad för att få  fram formerna så när originalet som möjligt. Så fortskred och detta arbete och mastodontskepp växte fram dag för dag.

 

Harry ville ha kort väg till arbete, så han köpte en lastbil och en arbetsbod.

Arbetsboden var för bred för vägarna  då max bredden for fordon på väg är 2,20.

Så han såga helt enkelt av långväggen och satte tillbaka med hade då kapa bort 80 cm.

 Här inred han sin egen lilla cell.   I aktern verkstad med svarv, mittskepps  säng och & pentry  föröver arbetsrum ,bibliotek och dokumentationer i pappersform on mass.

 

När så Fotevikens museum verksamhet fokuserades på förmedling och  experimentell arkeologi avstannade marinarkeologin och  överlämnade till  Malmö  Museum  Så var också koggprojektet avslutat  en 10årig period och  samverka.

Harry satte sig i sin lastbil och for norrut där han  etablerad sig i  Tierp.

Här fortsatte han sin resa , undersökt borgar,  dök på vrak , skrev rapporter, byggde modeller.

 Vi höll kontakten  per telefon under åren.  Sitta gången vi språkade var hösten  2021  då hade han det kall ,t dator kronglade och mobilen var gammal.